söndag 25 december 2011

Glögganache - sugen på en pralin?

Blev sugen på att att äntligen pröva laga chokladpraliner själv. Bläddrade i Chokladpassion av Jan Hedh & Klas Andersson och modifierade receptet för Earl Grey-ganache.

fredag 25 november 2011

Stevia

Få se hurdan debatten om stevian blir. Loppet är ju iofs. lite kört eftersom EU beslutit tillåta steviolglykosider. (En liten fågel viskade i mitt öra att det inte alls är stevia på bilden i artikeln). Själva växten stevia är fortfarande inte tillåten som livsmedel.

Lite intressant är också kommentaren i artikeln om att man skall vara försiktig, för det kan ha hälsoeffekter om man överstiger dagliga rekommenderade dosen. Ok, men samma gäller väl för aspartam också? Och egentligen precis allt? Även vatten blir toxiskt vid tillräckligt höga doser.

Ok, ADI-värdet för aspartam är 10 gånger högre än för steviolglykosid. Men samma princip gäller...

Själv ser jag stevia som lite kuriosa. Men jag behandlar den med en ungefär lika lång sticka som aspartam. Jag ser det som något konstgjort som ger söttma, men den är ingen ersättare till socker. Klart det finns specialgrupper som kan ha stor nytta av den, men målgruppen skall inte vara friska tonåringar som pimplar läsk eller energidrycker!

Vår stevia-planta fick flytta in från balkongen för några veckor sedan, borde väl skörda och klippa ner den lite för vintern. Den är rätt lång och ranglig, den tog fart ordentligt under sommaren och försökte ta sig upp till ljuset.


Nu låter jag lite tråkig, men varför kan man inte bara låta bli sötning? Allting behöver inte sötas extra! Sen när man vill ha något sött, så tar man av det i rimliga mängder, inte dygnet runt! Och när man äter sött så ser man till det är gott! Stevia är egentligen inte gott. Det är sött med en bismak och sötman blir för länge kvar på tungan.

Sen finns det de som säger konstgjorda (jag räknar nu också stevia dit) sötningsmedel inte alls minskar på sötsuget, utan tvärtom.

Och varför talar ingen om xylitol i Finland? Borde inte vi vara xylitolens förlovade land?

PS. Återanvänder en gammal bild av min stevia, täcks inte visa hur den ser ut nu...

Uppdatering 16.2.2012: Ack, min stevia gick till de sälla jaktmarkerna när jag glömde den på fönsterbrädet bakom soffan i för många veckor utan vatten. :-(

torsdag 27 oktober 2011

Ursäkta tystnaden...

... men min dator hemma håller på och havererar. Jag tror jag nu räddat det mest kritiska. Nu måste jag bara få ett nytt operativsystem igång på en ny hårdskiva. Men det kan ta en tid tills jag får sparandet av bilder från kameran att fungera smärtfritt. Det blir knappast inlägg innan det...

onsdag 19 oktober 2011

Lär dig grunderna i surdegsbakning!

Esbo marthaförening ordnar två kurser i surdegsbakning nu inkommande veckoslut. En kurs fre-lö (börjar 16.30 på fredagen) och en till lö-sö. Kursen dras av Manfred Enoksson från Saltå Kvarn i Sverige. Det finns flera platser till den första kursen och en plats till den andra. Priset är 50€ för icke-esbo-marthor. Hör av er till mig (bakpappa@gmail.com) om ni är intresserade!

Kurs 1: fre 16.30 - 20.00, lö  8.00 - 14.30
Kurs 2: lö 15.00 - 18.30, sö 8.00 - 14.30

Plats: Kokvrån,  Stora robertsgatan 43, Helsingfors

Deltagarna får, förutom brödet som bakas, med sig både vete- och rågsurdegsrot för att kunna fortsätta baka själva hemma!

fredag 7 oktober 2011

Nattlig korvsallad

Ibland (nåja, ofta känns det som) när min LCHF-diet blir lite ensidig så fuskar jag. Och när jag fuskar så ser jag det genast på vågen... Eftersom jag är lat så blir det inte alltid av laga riktig mat och när jag gör det så blir det ofta ganska salt. Ost är salt, bacon är salt, korv och medvurst är salt...

Men igår var jag sugen på korv. Och för att nu inte få alltför dåligt samvete över min lättja viftade jag ihop något av korven på ungefär fem minuter.

Lite fancy stekt korv
  • 150 g kryddstark korv
  • 1 lök
  • 8  klyftor vitlök
  • 1/2 grön paprika
  • auraost
  • smör till stekning

Jag hade av Helsingin makkaratehdas chorizo, som på inget sätt är en riktig chorizo, men en lite kryddstarkare korv. Skiva korven, strimla löken och paprikan samt skala vitlöksklyftorna. Stek upp korven i en het panna, så att den får lite färg. Sen i med löken och vitlöken. Till sist på med paprikan när löken mjuknat lite. Servera när paprikan mjuknat lite, men ännu har struktur. Skiva mycket (eller enligt smak) auraost ovanpå portionerna. Avnjut varm!

Beklagar vitbalansen på bilderna är helt åt pepparn, men det var sent på natten. Kanske jag är ursäktad?




fredag 30 september 2011

Gårdsmjölk - nam, nam

Jag råkade bonga Evitskog Milk, först på Facebook och sedan på närmarknaden i Kyrkslätt. Och igår kom jag äntligen över lite av deras gårdsmjölk (fi. raakamaito). På svenska är råmjölk och "gårdsmjölk" två helt olika saker.

 Jag måste erkänna förväntningarna var höga. På nätet har man hört om hur annorlunda ohomogeniserad, opastöriserad och direkt-från-kon mjölk smakar. Fast gårdsmjölk kommer ju inte helt direkt från kon, den har nog åkt ner i bondgårdens tank och kylts ner. Och många timmar gammal var den ju när jag fick den.

Min första tanke var att det här smakar ju helt som "vanlig" mjölk. Fast lite bättre är den. Den smakar ungefär som en lite fetare Ingmans ekologiska mjölk.För ett år sedan så hade jag skrattat om nån sade det är smakskillnad på butikens mjölk. Men pröva själv jämföra Ingmans ekologiska mjölk med vanlig mjölk. Det är betydligt mera smaknyanser i Ingmans mjölk.

Efter gårdsmjölken blir det dock en lite djupare smak kvar i munnen. Jag vet inte om det är den högre fettprocenten eller obehandlingen som gör den smakar bättre. Gårdsmjölk har ofta ungefär en fettprocent på ungefär c. 4%.

söndag 25 september 2011

From Russia(*) with Love!

Jag vet inte om min fru hittat (**) den själv eller om hon läst om den hos Flo eller Fröken nytta, men i vilket fall som helst hann jag nu blogga om det före henne. ;-)

Vi provsmakade idag Lindahls ryska yoghurt. Till konsistensen tycker jag den ser lite lösare ut än deras andra yoghurtar. Till smaken var den lite syrligare med en fetare eftersmak. Jag var lite överraskad den var så syrlig och att den inte smakade ännu fetare. Fast den enda referensyoghurten vi hade var Lidls turkiska, som är mycket lösare än Lindahls "vanliga".

Sen måste man ännu granska näringsinnehållet när man är LCHF:are, för att se om det är värt betala mera för den ryska yoghurten.


Produkt Energi Fett Kolh. Protein E fett E fett % E kolh. E kolh. %
Rysk 757 17.0 4.0 3.5
629 83.1% 68 9.0%
Grekisk 557 10.0 5.8 5.2
370 66.4% 98.6 17.7%
Turkisk 528 10.0 5.1 4.2
370 70.1% 86.7 16.4%
Lidl grek. 521 10.5 2.8 5.0
388.5 74.6% 47.6 9.1%

Om målet är minimera kolhydratintaget så kan man i praktiken konstatera att det inte är någon skillnad på om man äter Lindahls ryska eller Lidls grekiska. Förhållandet mellan proteiner och fett är sen lite olika mellan de två. Men 75% fett av energiinnehållet should be enough for anybody... Så man väljer Lidls grekiska om man inte gillar en riktigt sur yoghurt eller lite kollar vad man sätter pengarna på.

Jag har använt konverteringen 3700 kJ per 100g fett och 1700 kJ per 100g kolhydrater.

(*) Ok, Tyskland...
(**) Nu äter hon yoghurt över min axel och påpekar hon hört om den själv.

fredag 9 september 2011

Asparges - som potatis, men lite bättre

Asparges.
Det finns potatis och så finns det t.ex. Asparges, sparrispotatis. Min kommer från Gobbas gård i Mörskom och är inhandlades på Delikatessernas Finland. Bondmoran (månne man får säga så?) från Gobbas skröt med att Asparges är vad kockar från Michelinrestauranger väljer. Hon räknade även upp några finare restauranger i Helsingfors som köper potatis av dem. Alltid roligt höra restauranger vill köpa närproducerat och att någon producerar råvaror av hög kvalité åt dem, samt att de hittat varandra! Något annat jag fick lära mig är att potatis skall förvaras vid +3 grader, mörkt och svalt räcker inte.

Jag kokade potatisen i rikligt saltat vatten. Det kändes som om den behövde längre koktid än vanlig potatis. Asparges är fast och i mitt tycke godare till koncistensen än vanlig potatis. Som riktigt varmskiljer den sig inte så mycket i smak från en vanlig potatis, men när den väl svalnat lite så får den en djupare smak än vanlig potatis. Först kändes smaken lite som nöt, men när den väl var sval skulle jag säga den smakade kastanj. Som kall var kastanjsmaken riktigt framträdande. Det skulle säkert vara riktigt spännande göra potatissallad av den.

Egentligen gillar jag inte potatis. Fick nog med gummipotatis i skolan och armén. Runt midsommar så fröjdas jag lite åt den första riktiga nypotatisen. Asparges var för mig en lite bättre upplevelse än årets första nypotatis. Och vill jag nån gång bjuda på potatis på en middag så kan det nog vara jag anstränger mig lite extra för att få tag på Asparges.

Priset var så klart på en helt annan nivå än standardpotatis. Men om man som jag försöker äter LCHF och i vanliga fall undviker kolhydrater, så kan man ju lite lyxa till det i vardagen de få gånger man äter potatis.

Har du chansen komma över ett kilo eller så av Asparges så lönar det sig absolut att pröva. Du blir en erfarenhet rikare och möjligtvis smakar inte vanlig potatis lika gott sen mera...

torsdag 8 september 2011

Leenas gäddfärsbiffar

Fisk är inte mitt starkaste område och det är säkert 25 år sedan jag själv drog upp något. Våra pojkar har länge velat fiska själva och nu erbjöds tillfälle med en bekant. Han är en baddare på att fiska och han lovade dra upp gädda vid vår stuga. Sagt och gjort gav vi oss ut med båten förra lördagen. Först pimplade vi abborre utan framgång och sedan blev det gäddjakt.  Totalt fick vi sex gäddor på kroken, en smet, två var för små men tre stycken i klassen 1-1,5kg hamnade på vårt matbord. Jag tänkte börja med något rätt enkelt, så fiskbiffar kändes som något jag kunde klara av. Dessutom fick jag ett recept, som jag min vana trogen lite modifierat...
Gäddfärsbiff ställer upp för glamourfoto.

fredag 26 augusti 2011

Aj, aj, riktigt aj, chili...

Jag var till Överby trädgårdsskolas butik igår. Ut kom jag med bl.a. en chilipaprika som egentligen inte alls var till salu. Den var lite spännande, för den var brun! Jag tog först en tugga av den och tyckte den var lite mesig. Sen en till och konstaterade det var spark i den och riktigt god smak... När jag svängde in på parkeringsplatsen på jobbet tog jag en tredje tugga. Sen var jag rätt glad vi hade mjölk på jobbet...
Halväten chili. (Som inte ligger på en disktrasa).
Den mycket hjälpsamma mannen på Överby tyckte jag skulle grodda dem. Så sagt och gjort. Jag grävde fram en blogg om chiliodling och apade efter. Hälften av fröna griddade jag och resten torkar jag och försöker grodda nästa vår.

torsdag 25 augusti 2011

Salade Ekenaise - Salade Niçoise med allt man haver

Hittade ett inlägg som av någon orsak inte blivit publicerat under semestern på stugan. Jag misstänker det har något att göra med att jag försökte schemalägga publiceringen. Den klockan verkar gå i nån USA-tid. Klockslaget man ställer in och klockslaget den sen visar kastar med ett antal timmar jag inte orkar räkna ut.

En sallad lätt inspirerad av Salade Niçoise, med det mesta jag hittade här på stugan. Främst försökte jag variera salladen åt det lite matigare hållet en het sommardag.


Salade Ekenaise
  • isbergssallat
  • tomat
  • gurka
  • färsk lök
  • tonfisk i olja
  • makrill i tomatsås
  • paprika
  • färsk oregano
  • kokt ägg
  • dill
  • svarta oliver (Kalamata, med kärnor)
 
Salladsdressing:
  • majonnäs (Inget light-tjafs!)
  • senap
  • citron
  • svartpeppar
  • vitlök
  • olivolja


Inga mängder den här gången. Men på ett ungefär var det ett halft sallatshuvud, fyra tomater, en halv gurka (kunde ha varit mera), en burk vardera av fiskarna, en halv paprika, tre kokta ägg och massor med svarta oliver. Oreganon var för att föra tankarna till Sydeuropa och dillen för att hämta hem dem till sommarfinland.

För mig är dressingen alltid viktig för sallader. Den här gången blev den majonnäsbaserad. Jag skulle gissa på 50% majonnäs, 25% citron och sista 25% hälften och hälften olja och senap. Svartpeppar och en klyfta vitlök fint tärnad (inte krossad i vitlökspress!).

Salt, salt, enbärssalt

Mycket enklare än såhär kan det inte bli. En varm och solig dag i slutet av augusti stötte jag i misstag på en en smockfull av mogna bär medan barnen leker på stranden. Lite stickigt var det, men hem kom jag med nästan 2dl enbär.

Före ...

söndag 21 augusti 2011

Krusbärspaj - det god sura!

Här kommer en paj från semestern! Jag har alltid gillat krusbär, då när de är syrliga. Övermogna blir de lätt smaklösa och söta. Gröna gillar jag normalt bättre än röda. Nu ville sig ödet som så att vi köpte 1 1/2 liter röda krusbär på torget i Hangö. En stor del åts direkt som sådana och andra  fick samsas med gröt eller müsli.
Krusbärspaj i kvällssolen.

Men den lilla bagaren i mig har länge velat baka en krusbärspaj. Det stora problemet har visat sig vara hurdan paj man skall laga? Har du något bra recept? Sylt eller saft verkar nämligen vara vad folk gör av sina krusbär. Jag inspirerades lite av det här och det här, men bakade sen ändå något ganska annorlunda enligt eget huvud.

Gissa vad jag är!


Ingen är speciellt förtjust i den, men den kan ändå vara en mångsidig ingrediens i köket... Den är även ingrediens i en dryck som förknippas (eller jag gör det) med Storbritannien, men enligt historiska källor tillverkats redan tidigare i bl.a. Holland.

måndag 8 augusti 2011

Jaktsäsongen är här!

Nu har det varit bloggtorka en längre tid. Vi har haft sommarlov. Jag har inte hunnit pröva på speciellt mycket nytt själv och så har det inte funnits tid eller Internetuppkoppling.
Vi har jagat det gula guldet i skog och mark. Eller snarast här på egen backe. Totalt har det väl blivit c. 15 liter kantareller och nattens regn skall väl ge några liter till... Jag såg någon tyckte det var enklast köpa sina kantareller från butiken, men här hos oss är det mycket enklare plocka dem själv. Så vi har ätit kantareller i diverse former. Kantarellsås är min favorit, men barnen tycker det är en lite för obestämd form. De lär ska vara som "sliskiga sniglar". Stekta duger de, men då får det inte vara något annat med, som t.ex. lök. Marinerade kantareller skall jag ännu försöka mig på i höst, bara jag hittar tid för det...
Vad det gäller blåbär igen så påstår grannarna det är ett bra år i år. Men de vet var man skall plocka... Vi har väl plockat till några pajer, men jag föredrar nog kantareller om man måste plocka dem själv. Så där kan jag väl tänka mig att köpa dem... Fast med plockare och rätt blåbärsskog kan jag tänka mig att göra det själv. Frun har experimenterat med LCHF-pajer. Vissa mera och vissa mindre lyckade. Ibland blir jag förvånad hurdana hemskheter man kan hitta på nätet, eller så har jag bara en väldigt annorlunda smak?

onsdag 22 juni 2011

Surdegsstart - fail

Min surdeg dog i vintras. Jag har väntat på en passlig lucka när jag vet jag är fem dar i sträck hemma och orkar starta en deg. Det skedde förra veckan. Det såg bra ut dag ett och två, sen började det lukta lite illa. Men jag hölla andan och tutade på. Men det blev nog inte bra. Min rot är död. Så nu blir det till att vänta till augusti på nästa chans...

Äsch. Är på dåligt humör nu!

måndag 23 maj 2011

LCHF "lasagne" - eller nåt ditåt

Experimentlusten slog in här förra veckan när jag bläddrade i fruns LCHF på mitt sätt av Ulrika Davidsson. De hade dock inte ekologisk zucchini (vaddå, får man inte allt året runt nuförtiden?!?!?) i vår "närbutik", så jag inhandlade bara ett par auberginer.



lördag 7 maj 2011

Nattsallad

Låg på soffan med frun och konstaterade vi båda var sugna på något. Jag blev uppsparkad och vred ihop en nattsallad av dagens "rester". Med getost och bacon blir det ganska LCHF, mera än smörgås i varje fall!


torsdag 5 maj 2011

LCHF söt paj - går det?

Inspirerad av Micaela på bloggen Nickby rapporterar föresatte jag mig själv att ändra om den till att rymmas innanför LCHF-ramar. En kvick analys gav vid handen att det antagligen är bottnen som är mest anti-LCHF, så jag bestämde mig för att göra en botten utan vetemjöl. Och fick den samtidigt glutenfri! För fyllningen valde jag lime istället för citron, med hopp om att den inte skulle vara riktigt lika sur eftersom jag minskat på mängden socker i fyllningen.
LCHF söt paj med lime. (Notera dock det inte var en så kulinariskt lyckad idé dekorera med lime).
"Referenspaj" enligt originalrecept, icke LCHF, i wappenanda. Den fick dock lite väl mycket värme ovanifrån.

torsdag 28 april 2011

Mat och dryck från Finland

Råkad misstagssurfa på den här via Ny nordisk mat. Jag är helt frivillig äta på vilken som helst tillställning som serverar mat enligt det där! :-) Dock finns det mycket man kunde och borde ta åt sig av Ny nordisk mat.

Men lite måste jag protestera också. Mycket av, nåja nästan allt, köttet är sånt som vi vanliga dödliga inte har en chans få tag på från butiken. Ok, ren finns som skav året runt och älg brukar det finnas några veckor på hösten. Den senare dock till ett kilopris som får de flesta att blekna... Måste man börja jaga själv för att kunna äta nordiskt?

Och vill man introducera det här för den breda massan så borde man få in det via partihandlarna till affärerna. Det är säkert många som gärna skulle äta närproducerat och säsongsbetonat, bara det serverades på silverbricka. Butikerna kunde ha en årstidshylla, lite på samma sätt som de har eko-hylla!

Lite får man så klart se sig i spegeln, men inte skulle det skada med lite vägledning av nån som faktiskt vet och tänkt på saken!
Bildkälla: Rosemarie Särkkä/SRE bildbank  

Samtidigt hittade jag vad som verkar vara det finländska språkröret: Programmet för främjandet av finländsk matkultur (SRE). Ett ett projekt av jord- och skogsbruksminiteriet, men det håller tydligen på att avslutas. Operation skolmat var en del av det. Så nu skulle det gälla att inte tappa farten, utan ånga på!

onsdag 20 april 2011

Beer can chicken

Jag fortsätter utmana mig själv med att gå lite utanför mitt bekvämlighetsområde. Lätt galen på Galna Dagar införskaffade jag en hel broiler (= kyckling i Sverige). Inspirerad av Gastronaut adventures tillredde jag sedan en beer can chicken.
Surgically enhanced... ;-)

onsdag 30 mars 2011

Norgehistorier - Del 1: När man kombinerar smak och utsikt

Jag var till Norge på ett seminarium förra helgen. Tack vare en lånad bil kunde jag fara på lite äventyr på vägen tillbaka mot Oslo. Mina intressen förde mig till Filtvet, var jag fotade en fyr, för att sedan överraskas av en våldsam hunger. Det senare kan dock ha något att göra med att mitt fotande tenderar ta sin tid...

Filtvet fyr i mars.

Granne till fyren råkade vara den karibiskinspirerad Villa Malla. Lite anade jag först oråd när det vid dörren enbart fanns två priser, ett för lunch och ett för middag. Och priserna var i klassen av tre rätters meny på en lagombra Helsingforsrestaurang. Fast i Norge kostar allt lite mera... Valet mellan fyrutsikt och att hungrig jaga pølse längsmed landsvägen var nu sedan inte sist och slutligen så svårt.



Det visade sig att Villa Malla serverar en lättare buffé till lunch och en mångsidigare buffé till middag. Det blev middag för min del eftersom klockan var över fyra.

Förrättsbordet och den öppna spisen
i bakgrunden till vänster.
Förrättsbordet var lite av ett mecka för en som följer LCHF, med bl.a. grönsaker från ovan jord, feta såser och ost. I mitt tycke var förrättsbordet väldigt långt sydeuropa inspirerat. Efter att ha ätit ganska kolhydratrik mat de senaste dagarna var det en riktig fröjd för mig att äta här. Förrättsbordet bestod av c. 20-30 skålar ur vilka man själv fick komponera ihop det man ville ha. Jag gillade valet de hade gjort att servera enkla klara komponenter. Det var inget komplicerat, men det mesta smakade som om de på stället gjort det från grunden av ypperliga råvaror!


Smörfisk (Escular) nederst och aioli (inte potatismos) till vänster.
Varmrätterna var betydligt färre och dem fick man plocka åt sig vid den öppna brasan, vilket jag tyckte var en trevlig touch. Köttet var för mig en liten besvikelse, det var överstekt för min smak men ändå ganska gott. Krabban och fisken var däremot riktigt goda. Smörfisken (Escular) var en ny bekantskap för mig. En riktigt god sådan dock, men till min besvikelse läser jag den importeras fryst.

Efterrätten var sedan närmast ostar och frukt från förrättsbordet. Jag hade kanske önskat mig något lite speciellare där. Speciellt eftersom jag redan till förrätten tullat på ostarna... Dock hade jag nog antagligen inte orkat med så mycket mera, jag hade tagit för mig  av förrättsbordet såpass väl att jag blev hungrig på riktig mat först nästan ett dygn senare... På sina hemsidor dyker det dock upp bilder på mera bakverk.

Största behållningen av middagen fickjag nog av att allt var vällagat och av att råvarorna verkade vara utvalda med omsorg.

Lokalbefolkningen i bordet invid kunde berätta de var riktigt nöjda med den några år gamla nya ägaren. Och stället lär ska vara populärt bland Oslogräddan, som kommer med helikopter... Fast när de har privattillställning känner sig är lokalbefolkningen lite utanför. Den traditionella träbåtsseglatsen verkar sedan få alla åskådare att samsas tillsammans, oberoende av varifrån de kommer.

Hur de får det att gå runt vintertid förstår jag inte riktigt. De har knappast jätte många lunchgäster en kall januaridag... Jag undrar om de hade ens tio middagsgäster förutom mig medan jag åt. Men det är väl som med mycket annat, sommaren är det som hämtar klirr i kassan.

Bildkälla: Interiör- och bryggbilden lånade från Villa Mallas webbsidor, de andra tagna av mig.

tisdag 8 mars 2011

TopChef inspirerad - Béarnaisesås

I senaste avsnitt av finländska TopChef fick deltagarna i uppgift att tillreda var sin klassiker. Jag hade väl knappt hört om hälften av deras rätter, men inspirerad av det bestämde jag mig för att pröva på något jag aldrig tidigare gjort, men borde. Jag gjorde en béarnaisesås. Till såsen blev det baconlindad inre filé (överskattad, men det var typ nån euro skillnad till yttre filé) och klyftpotatis.

söndag 6 mars 2011

Redskapssport - Vassa knivar - Äntligen!

Jag har länge, typ flera år, försökt hitta någon som skulle vässa våra köksknivar här i H:forstrakten. Nu snubblade jag dock i misstag, via den här (finskspråkiga) hemsidan, över en som gör det. Pot-Pan i Gamla saluhallen vässer knivar till ett överkomligt pris (12€ för fyra knivar tycker jag är helt ok). Dessutom verkade Pekka Ottranen i mitt tycke riktigt kunnig och var väldigt hjälpsam. Han visade sig dessutom vara en alldeles utmärkt försäljare, han sålde inte ett brynstål åt mig fastän han menade det är vad jag borde använda istället för ett keramiskt bryne. Å andra sidan kommer jag mycket troligt att besöka honom igen när jag behöver nån form av knivvård.

Om det blev bra undrar kanske någon? Ja, vassare än vad jag vill minnas de var första gången de bars hem från butiken. Vilket också var vad han lovade...

Och den som tycker kockande inte är en redskapssport har aldrig prövat på en riktigt bra kockkniv! Att använda en vass kniv är en sann fröjd och en slö är en riktig pina.

Se upp i backen - vilseledande emballage...

Gissa vilkendera innehåller mera proteiner!



Valios nyhet mjuk kvarg gör på burken reklam för sig själv med att den (dvs. hela burken!) har hela 25g proteiner. Det här betyder 10g proteiner/100g, vilket det också står i näringsvärdedeklarationen (heter det så?). Valios "gamla" kvarg har däremot 11g/100g, så 27,5g/burk...

lördag 5 mars 2011

Fake Jaffa - lite godare

Helt i misstag tillredde jag denna helt slumpmässigt i just denna flaska. Visst ser det ganska äkta ut?

torsdag 24 februari 2011

De onda färdigmatstillverkarna...

Suck! Visst är det fint det blir hallå här i Finland också nu när Nilssons böcker utkommit på finska, men diskussionen går ju nog lite i fel riktning. Nu blåser det upprörda vindar (samma som väl blåste i Sverige för en tid sedan) över att färdigmaten till pöbelns stora förvåning innehåller en massa billigt sk*t. Jag börjar lite tröttna på den allmänna attityden att ansvar alltid är någon annans. Hur kan man stå på barrikaden och skrika "Jag visste inte!", när det klart och tydligt i innehållsförteckningen på köttbullar står att huvudingredienserna ungefär är vatten och broilerskinn. Och om man inte senast i det skede man smakar på dem tycker att de inte smakar kött, så bör man ta sig en allvarlig funderare!

Det är inte färdigmatstillverkarnas fel vi köper färdigmat! Färdigmatstillverkarna är inte onda! De levererar bara vad vi vill köpa! Varje individ är själv ansvarig för vad den bär hem från butiken och väljer stoppa i sin mun! Det finns ingen tvångsmatning! Visst finns det mera eller mindre vilseledande namn och reklam, men om man inte vänder på paketet och läser innehållsförteckningen och är lite kritisk så är det nog i spegeln man skall se efter den skyldige!

Jag inser ju nog jag är lite annorlunda. Jag kan lugnt säga jag aldrig skulle bära hem av över 90% av en stormarknads utbud. Och varorna finns ju nog där för att någon köper dem, ingen vara står i "onödan" på hyllan. Nedan en mycket skrämmande Jamie Oliver video...



Det skulle egentligen vara ett ganska intressant experiment sätta upp en butik som bara sålde varor jag skulle köpa, den skulle antagligen kunna vara storleken av en kiosk... Fast konceptet finns nog redan delvis,  ungefär som Juuren Puoti eller Eat&Joy Maatilatori, varav den senare dock i mitt tycke lite mindre lämpar sig för matuppköp och har mera udda produkter. Och även i Hagalund finns det en liten uppstickare i det gamla köpcentret, där invid fotoaffären, namnet kommer jag inte ihåg! I hamnstaden finns också de "gamla" ekobutikerna, de kunde gott få lika mycket uppmärksamhet som de nya trendshopparna.

Men vill man klara sig med en normal budget så får man hålla sig till de vanliga marketarna. Dock tror jag att de små butikerna på ett viktigt sätt influerar köpbeteendet och det rinner vidare in i marketarna! Jag vill leva i hoppet att vi om 5-10 år har mycket mera närproducerat och inte så processerat i våra butiker. Jag vill utbudet varierar med årstider. Jag vill se småproducenter. Jag vill se nischade produkter! Jag vill köpa gott!

Och lite chockad är jag över hur mycket gratis reklam medier ger Nilsson. Liksom, hallå. Kom det faktiskt som en chock för den samlade journalistkåren vad färdigmaten är gjord av? Ibland blir jag så ledsen. Det måste ju finnas belästa journalister i Finland som kan svenska eller har svenska som modersmål. Har debatten i Sverige faktiskt undgått dem helt? Har det inget nyhetsvärde innan en bokförläggare tvångsmatar dem med information? Är journalister faktiskt så beroende eller nyhjälplösa att de inte tar tag i ett ämne innan nån tvångsmatar dem?

torsdag 17 februari 2011

Skolmaten - ett förbättringsförslag

Det är ju i sista instans våra folkvalda kommunpolitiker och kummun-/stadsstyrelser som bestämmer av vad och var skolmaten skall tillredas. Jag har ett inbesparingsförslag. Så länge som kommunen har en centraliserad skolbespisning så drar man in kommunstyrelsens (ja, eller alla kommunens anställdas?) lunchsedlar och ersätter det med skolmat. Sedan får kommunstyrelsen äta i sin närskola, eller så kan maten köra still dem och de får värma den i mikron? Maten kostar typ 0,70€-1,20€ per portion och kommunen får göra ett natura förmåner avdrag från penninglönen som är betydligt större, som för lärare och dagistanter. Gärna skulle ännu kommunpolitiker få samma mat, men de är väl spridda för vinden vanlig arbetstid.

Månne inte skolmaten skulle förbättras illa kvickt?

Jag vill ha Operation skolmat till mina barns skola!

lördag 5 februari 2011

Runebergstårtor - favorit i repris

En liten som tycker pappa kunde sluta fota redan...
Bakade just Runebergstårtor med barnen. Jag kände mig som värsta kökschefen när jag hade tre souskockar som konstant krävde uppmärksamhet. Och debatten har gått het här hemma om glasyren skall vara vit eller ljusröd. Ingendera lägret ger med sig...

söndag 23 januari 2011

Försöker göra slut på bloggtorkan - Enkel söndag...

Idag har varit en bättre dag än igår på matfronten. Blev aningen chockad när jag igår misslyckades med "mitt" enkla surdegsbröd, det kom inte i en bit ur formen. Nåt liknande har inte hänt tidigare och då har jag bakat det ett trettiotal gånger...

Det blir oftare Mustapekka i det här hushållet om pappa får välja...


Till middag idag blev det broiler(*) med Mustapekka(**)-sås.

Receptbefriad mat - Chili con carne

Jag vet inte riktigt vad det hänt med det här året. Min tid för mat verkar vara helt försvunnen. :-( Ett halvhjärtat försök att byta operativsystem leder dessutom till att bilderna alltid är på fel ställe... Men här är nu ett inlägg för den läsaren som försiktigt påpekade det är en tid sedan julen...

Det har blivit mest vardagsmat, utan någon förnyelse, här hemma det här året. Och surdegsbröd. Jag har ett bröd som är tacksamt ur den synvinkeln att det inte är speciellt känsligt för ruckningar i tidtabellen, bara det får vila tillräckligt länge. Ett par andra bröd jag prövat på har inte alls blivit speciellt bra, oftast antagligen för att jag inte haft tid för följa receptets tidtabell. Dessutom känns det som om vi turats om att vara sjuka, så det har mera blivit en frågan om att överleva vardagen...

Min Chili con carne tappade på nåt sätt färger vid överföringen,
ni får låtsas den är färgrannare!

Igår blev det sen vardagsmat, chili con carne, åt barnen. Eller egentligen blev det carne sin chili, för barnen vägrar äta stark mat... Jag hade förberett mig tidigare med att köpa bönor på burk, så allt som behövdes var malet kött från butiken. Recepfriheten består i att man tar ett paket av varje och till sist kryddar enligt smak.