LCHF evangelista - till hälften...

Jag råkade bonga att doktor Dahlqvist skulle komma och föreläsa för Marthorna. Och Degerby låg så lämpligt på vägen till lande. Min fru blev ju eld och lågor, såpass mycket att hon först nånstans halvvägs till Degerby insåg att jag också hade tänkt lyssna på doktorn. Mera än att lyssna blev det ju inte sen för min del, närmare än att se doktor Dahlqvists händer kom jag aldrig, resten gick i barnvaktandets tecken. ;-)

(Och den som anser att LCHF är saliggörande och blir upprörd av kritik kan läsa ända till slutet innan den blir upprörd...)



Nu vet jag inte om det var höstmötets eller Dahlqvists förtjänst, men det var nog fullt hus i Degerby. Jag hörde väl ungefär hälften av första halvan av föreläsningen, så egentligen borde jag väl hålla tyst? Men vad jag nu hörde mellan att vakta dottern inte trillade nerför trapporna eller kollade att pojkarna lekte snällt (vilket de gjorde!) så skulle den lilla skeptikern i mig nog ha satt lite käppar i hjulen ifall jag inte prövat på LCHF och sett att det verkar fungera. Alltid när nån framför något som väldigt enkelt eller hänvisar bakåt till stenåldern så anar jag ugglor i mossen. Jag är nu bara sån... (Barnen orkade ganska fint en och en halv timme, sen var det tid att packa dem i bilen och köra vidare).

Jag är väldigt övertygad om att det inte var vad stenåldersmänniskorna åt som höll dem smala och mätta. Snarast tror jag det var så att de fick jobba rätt hårt för att hållas vid liv, någon dans på rosor var det knappast. Hade de varit mätta hade de legat i grottan och spottat i taket, det var hungern som fick dem att samla föda i skogen. Kolhydrater lär inte, enligt Dahlqvist, ska ha haft en stor del i stenålderskosten. (För det fanns inga kolhydrater här längsmed isranden eller på Afrikas savanner). För det första så fanns det människor redan då lite här och där. Månne inte de åt kolhydrater när de kom över dem. Och om man nu antar att evolutionen satt sina spår i människan, så kan man väl anta att vi finner gott vad kroppen behöver? Så varför smakar då kolhydrater så gott? Jag tror evolutionen sett till att vi laddar upp med kolhydrater för sämre tider, t.ex. på hösten inför vintern.Sen att det inte fanns kolhydrater lättöverkomligt i den utsträckning det finns i dagens butiker är en helt annan sak!

Från stenåldern tas sedan ett jättekliv till 1900-talet och industrimaten och de onda kolhydraterna. Nu protesterar jag inte alls mot att stora mängder dåliga kolhydrater skulle göra en fet. Men om man går hundra år till tillbaks i tiden så bestod nog inte födan av fett, utan snarare av fettsnåla grönsaker och sädesslag.

Sedan måste jag nog också lite protestera mot hennes påståenden om att hela livsmedelsforskningen är helt köpt av industrin. Såpass mycket förtroende har jag ändå för den enskilda individen att inte vill de alla medvetet föra falsk vittnesbörd. Jag har också svårt tro det inte skulle finnas något företag i fettbranschen i vars intresse det skulle vara att fett är hälsosamt...

Alla de exempel hon hade på vad den västerländska "nya" dieten fört med sig var ganska skrämmande, för att nu uttrycka sig försiktigt. Men visst är det lätt att följa hennes logik, samtidigt som kolhydratintaget (speciellt socker och vitt mjöl) ökat har övervikten också gjort det. Och med tanke på vad allt Dahlqvist led av innan hon började med LCHF-dieten så är LCHF rena rama miraklet!

Att Dahlqvist var inbjuden som talare till Marthorna var en liten överraskning för mig. Tvärt emot Dahlqvist så har jag inte bilden av att nyrekryteringen inte skulle vara ett problem. Jag har bilden av att Marthornas medianålder är flera snäpp högre än min och då är jag ändå lite torr bakom öronen... Lite besviken var jag också över att det inte var nån koll vid dörren, det hade varit så roligt försöka förklara man nog är Martha...
Lite förvånades vi också av att tilltugget till pausen verkade bestå av söta kakor. Enligt Dahlqvists "raider" stipuleras något lite mera LCHF-aktigt. Roligt hade det också varit att höra vad åhörarna tyckte om föreläsningen, men så länge hade vi tyvärr inte tid att stanna.

Och om jag nu skall få kritisera lite (som om jag inte gjort det redan?) så tycker jag några grundläggande pusselbitar blev och fattas. Sådär som att vad är riktigt lågkolhydratkost. Hur lågkolhydrat är det? Kanske det togs upp i andra halvan av föreläsningen? Sedan borde man kanske skilja på nyttan av lågkolhydratkost och nyttan av olika fetter. Det är ju två saker som är "nytänkande" med LCHF, det ena att man minimerar kolhydratintaget och det andra att mättat fett är hälsosamt. Sådär som lagom lite insatt så hade jag nog inga problem med att hänga med (förutom då barnvaktandet) och ångrar inte alls den 1,5 timmar jag offrade på det. Men hade det varit helt nytt för mig så hade jag nog varit ganska svårflirtad...

I sitt inlägg om Marthorna gillar Dahlqvist bättre att bli kallad smördoktor än fettdoktor. Det sistnämnda har tydligen fått fotfäste i Sverige. Det förstnämnda kommer antagligen av att Finland redan har en smörprofessor, Valios Kari Salminen.

Nu kanske nån tror jag är en LCHF-skeptiker? Direkt det är jag inte, skeptiker över lag är jag nog. Har själv tappat c. 5kg med en LCHF-aktig diet under hösten (och min fru ännu mera med en striktare kost än jag). Så jag tror uppriktigt sagt det fungerar som diet om man "bantar"! Och jag är rätt säker på att det är en av de enklaste sätten att gå ner i vikt! Sen är jag inte lika övertygad om att det är hälsosamt på lång sikt, snarast för att jag tycker kosten lätt blir lite ensidig. Och så känns LCHF lite som det nya GI. Kommer vi att ha något nytt igen om tre år? Det positivaste med LCHF tycker jag egentligen är att det ifrågasätter axiom och det är alltid hälsosamt, oberoende av om man tappar vikt eller inte.

Sen blev det inte så mycket tid för stugstängning, vilket egentligen var veckoslutets tema. Nu fick vi det nästan stängt, vi hann inte avfrosta frysen och oljan blev inte bytt på båtarna. Grundvärmen satt vi dock på och vattenledningarna är nu tömda, så lite kyla oroar inte. Dessutom tog jag nu hand om årets första och sista trädgårdsplantering, två mini-kiwi plantor och en planta gula vindruvor planterades... De lär knappast torka ut i hettan mera...

(bilden är lånad från en av doktor Dahlqvists böcker)

PS. Papegjomärke åt den som orkade läsa ända hit...