Parmesankex - farsdagspresent

Jag fick ett par riktigt vettiga mattidningar i farsdagspresent. Jag tror jag har en underbar fru med baktankar. ;-) Mot slutet av Hembakat (ur serien Hem trevligt?) råkade jag hitta Parmesankex. Och de verkade rätt lätta att laga också. Dessutom utlovades de vara beroendeframkallande!

Parmesankex (direkt ur tidningen)

• 100g färskriven parmesan
• 120g vetemjöl
• 100g rumstempererat smör
• några riv på en muskotnöt
• 1 nypa cayennepeppar
• 10g havssalt
• torkade örter eller hackade nötter till garnering

Att laga dem är löjligt enkelt. Blanda alla ingredienser (förutom örterna) och knåpa ihop till en smidig deg. De sa att man kan ta nån matsked vatten om  degen är för torr, men såna problem hade jag inte. Dela degen på två och rulla dem till 3cm tjocka stavar. Rulla dem sen i örterna och ställ kallt i 30 minuter. Skär upp i tunna skivor och grädda 7-8 minuter i 180 grader.

Låter väldigt enkelt, eller hur? Men mina problem började där på rad ett. 100g? Hur mäter man det utan en våg? Som tur var min vacumförpackade parmesanbit 200g, så det var bara att klyva på hälften. 120g vetemjöl var knepigare, men min vän Google kände till nån som påstod det var 2dl. 100g smör får man enligt paketets gradering och rumstempererad blir den fort i mikron. :-) Några riv?!?! muskot
nöt.You've got'a be kidding? En skedudd färdigmald fick duga. Och cayennepepparn blev ersatt med Lidls "stark parika" (som nog var ganska mjäkig). 10g havssalt? Parmeanen är ju redan i sig själv salt, så jag tvekade lite, men tog väl en tesked standard salt. Som örtter skulle det vara rosmalin eller annat fint. Vi hade provencalsk kryddblandning... Sen in i kylen och barn, fru och livet tog över och cirka ett dygn senare hade jag möjlighet att skära upp stängerna och grädda dem. Jag kan nog inte rekommendera att låta dem stå inne så länge (fast de lär ska gå att frysa!). Min "fina" keramiska kniv skar nog, men var för tjock. Den och det för kalla smöret gjorde att ett par skivor sprack... Sen in i ugnen tills min kära hustru undrar när jag tänker ta ut dem...

Men hör och häpna! Slutresultatet fick godkänt! Av alla! Även äldsta pojken som egentligen inte gillar ost. Men kex äter han ju nog. :-)

Till nästa gån så tar jag nog mindre salt. Dessutom så gör jag säkert lite tunnare stänger. Så att de liksom bliir en munsbit, nu blev det två eller tre. Och då blev fingrarna ganska klottiga...

Sen blev de lite för spröda. Jag vet inte varför. Det kan ju vara att de blev som menat, men de hade fått vara lite segare... Och så skall det vara cayenne eller anna riktig chili nästa gång. Med hackade pinjenötter kunde de vara riktigt spännande! Nog för att det gick bra med torkade kryddörter.

Och riktigt beroendeframkallande var de ju nog inte. Men jag skall ta ett kex till bara jag skrivit det här färdigt. Att kombinera går inte utan att man flotar ner tangentbordet. :-(