måndag 16 januari 2012

Dillkött ver. 0.8

Mera i serien av rätter jag aldrig lagat: dillkött.

Dillkött är väl något av en svensk klassiker?

När jag var liten fanns det ungefär ett tillfälle när vi åt dillkött i min familj. Det var när vi var ute på "båtresa" på sommaren och åt konserver. Jag har minnesbilden av att stroganoff var ganska gott och dillkött var den fattiga kusinen från landet. Morot var det säkert inte i vår konserv, men det passar bra och ger lite kiva färg.

Det ser inte ut som fine dining på bild, med det är gott!

Av dillkött har jag sen säkert traumor från skolan och armén, men dem har jag förträngt. Så, nu äntligen, var det dags för hemlagat dillkött.


Dillkött
  • 400 g strimlat nötkött
  • 8 dl vatten (ungefär)
  • 1 st lök
  • 2 st morötter
  • 1 st purjolök (den vita delen)
  • 1 kruka dill
  • 2 msk smör
  • 1-2 msk vetemjöl
  • 2 dl grädde
  • 1 st äggula
  • salt
  • vitpeppar
  • ättika
  • citron

Dillreduktion
  • 2,5 dl vatten (av köttkoket)
  • 2,5 dl strösocker
  • dillstjälkarna från krukan med dill
  • 10 vitpepparkorn
  • 5 msk ättika

Till servering
  • kokt potatis
  • saltgurka

Koka upp tillräckligt med vatten och sätt i köttet. Skumma av. Tärna löken samt skiva morötterna och purjon och sätt i. Koka tills köttet är riktigt mört. Plocka dillkrukan så att du får alla stjälkarna bara. Koka upp dillreduktionens vatten med socker, ättika och dillstjälkarna. Låt koka ner så att smaken koncentreras. Smält smöret i en kastrull och blanda i mjölet. Rör om och häll på 5-6 dl av kokspadet. Låt redningen koka upp så att den tjocknar. Häll redningen tillbaks över köttet. Koka upp och använd av dillreduktionen, inte nödvändigtvis allt, för att få rätt syrlighet. Blanda grädden med en äggula och häll i lite innan serveringen. Tillsätt den hackade dillen och låt dillköttet sjuda upp, inte koka. Smaka ännu av med salt och möjligtvis citron, vitpeppar och ättika. Servera med kokt potatis och saltgurka.

Själv missade jag lite vid tillagningen den här gången. Vi hade inget fint vetemjöl, så jag prövade reda av med fullkornsmjöl. Det blev inte bra. Jag fick sila redningen och använda maizena istället. Sen glömde jag också citronen och satte i dillen för tidigt, den hölls inte vackert grön.

Idén till dillreduktion plockade jag härifrån. Jag har ingen aning hur dillkött på äkta finländskt eller svenskt maner skall göras, men så här blev det gott enligt min smak. Sockermängden i reduktionen kunde man dock kanske ha minskat till hälften, det blev nästan för sött så här. Nästa gång skall jag också ta i av min fond. Moroten skall jag också sätta med lite senare. Nästa gång skall jag använda kött i bit och mera kött som jag själv tärnar, nu blev köttet lite väl fint. Många recept är utan grädde, jag gillar den bättre så här. Slutresultatet blev gott, men bättre kan jag med lite repetition...

Jag tror det här är en rätt som det bra går att laga nästan färdig i förväg. Man lagar den ända till redningsstadiet och kyl sedan ner den. Sen går det kvickt att laga redningen och sjuda upp och man är färdig. Det är potatiskokandet som tar längst tid då.

Det räckte ännu till lunch åt mig på jobbet. Kom bara ihåg att inte ställa den kokta potatisen i kylskåp!

Största felet med den här rätten är att den inte är speciellt lättfotograferad.

2 kommentarer:

  1. Så himla länge sen jag smakat dillkött att jag inte ens mins hur horribelt det är...på bilden ser det ju riktigt gott ut! Men det kanske är en annan verklighet än slemsåsen som serverades i lågstadiet. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag vågar inte ens klä i ord hur jag tycker köttet här ser ut... Med ordentliga köttbitar blir det nog säkert mera piktoreskt. :-)

      Jag tror nog mina traumor från skolan kom av själva "köttet", såsen saknade sen antagligen bara smak...

      Och egentligen är det här en sjukt enkel rätt. Dillreduktion och ägg är nu bara extra pynjande som gör det lite bättre.

      Radera