Blåbärspaj - fursna blåbär är också blåbär

Jag har suktat efter blåbärspaj hela hösten. Nu kom jag mig äntligen för att köpa djupfrusta blåbär. Färska blåbär är så klart godare, men egentligen tycker jag de är för goda för att hettas upp i ugn. Och dessutom är det inte riktigt min grej att plocka blåbär. :-/

Jag utgick från det här receptet till en ganska traditionell finländsk blåbärspaj.

Blåbärspaj 

Botten

• 150 g smör
• 0,25 dl råsocker
• 2 dl vetemjöl
• 3 dl mandelmjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk vaniljsocker
• 2 tsk kardemumma
• 1 st ägg

Fyllning

• 500 g djupfrysta blåbär
• 2 msk potatismjöl

Smuldeg

• 35 g smör
• 1/2 dl socker
• 1/3 dl vetemjöl
• 1/2 dl mandelmjöl

Sätt ugnen på 200°C. Blanda smöret med sockret och rör sedan ner alla de torra ingredienserna (förutom potatismjölet). Knäck till slut i ägget och blanda smeten slät. Smörj en stor rund form (28-30 cm i diameter) och tryck ut degen.

Pajdegen uttryckt. Kunde vara lite jämnare och tunnare i kanterna.

Koka upp hälften av blåbären och rör sedan ner potatismjölet utrört i en skvätt vatten och låt det tjockna. Tag av spisen och blanda sedan ner resten av blåbären. Fyll pajen med det.

Fylld med lite extra djupfrysta blåbär överst

Blanda ihop de torra ingredienserna till smuldegen och nyp ihop det med smöret. Strö över pajen och grädda i c. 30 minuter.

Färdig för ugnen

Jag har gjort den här pajen ett par gånger. Första gången ungefär enligt ursprungsreceptet, men med råsocker och mandelmjöl. Bottnen blev då alldeles för söt och fyllningen för lös. Empiriska tester visar råsocker smakar sötare än raffinerat socker, YMMV. Att koka upp hälften av blåbären med potatismjölet verkar hjälpa fyllningen att stelna. Originalreceptets smuldeg räckte för mig till två pajer och som botten till en liten mazarin, så jag delade det på tre här i mitt recept. Om jag ännu skulle få önska något så var det att smuldegen blivit på fyllningen i lite fastare klumpar.

Nyss utkommen ur ugnen

Pajen fick klart godkänt av familjen, men det önskades kanterna varit tunnare.

Lite som Nigellas tarte - cheese cake

Nigella gjorde en lättlagad "tarte" som inte alls behöver gräddas i ugn. Jag kan tänka mig det här är något man kan laga på sommarstugan när det är bärtid. Ingredienserna, förutom de färska bären, håller lagras länge.

Cheesecake
botten

• 100 g mariekex
• 100 g smält smör
• 30 g palmsocker
• 1 tsk pomeransskal

fyllning

• 200 g philadelphia färskost
• 150 g lemoncurd
• skalet av en liten citron

garnering

• Färska frukter eller syrliga bär

Mandelmusslor med citronfromage och granatäpple

Här fotade följande dag.

En goding ur Hembakat nr 2 / 2013, sid 16. Det här var i serien ganska lättlagat. Jag ändrade så klart lite på receptet. :-) Jag ökade på mängden socker från det ursprungliga. Bakar man sött, så skall det vara sött! Och så ökade jag på mängden mandel i bottnen. Förhållandena i fyllningen ändrade jag också på. Men grundtanken är den samma som i tidningen.

Bottnen (knappa 20 st)

• 100g smör
• 1 dl socker
• 1 äggula
• 1 - 1½ dl vetemjöl
• 1½ dl mandelmjöl

Fyllning

• 200g philadelphia färskost
• 1 dl créme fraiche
• 1½ dl lemon curd

Garnering

• granatäppelkärnor
• citronmeliss
• finrivet citronskal

Karelsk äppelpaj - jakten på den ultimata äppelpajen

Ni vet, det finns surfare som jagar den perfekta vågen. Det finns kvinnor som jagar den perfekta mannen. Jag jagar den perfekt äppelpajen. Jag har en vision. Den skall vara enkel. Den skall smaka som om mormor bakat den. Doften av den skall föra en tillbaks till barndomen.

Till mitt stora förtret har jag en gång nästan bakat den. Jag var långt ut i obyggden (utanför Kaskö) och ville baka rabarberpaj. Det här var långt innan Internet landat i telefoner, på den tiden mobiltelefoner bara var mobiltelefoner. Jag ringde min fru och plitade ner ett rabarberpajsrecept på papper. Pajen blev just så som jag nu föreställer mig min äppelpaj. En mjuk, fluffig, lätt smulig deg som frukten sjunker in in och doftar kanel och kanske kardemumma. Tyvärr har varken jag eller min fru någon aning om varifrån hon tog receptet. Så det är en paj jag återdrömt om i flera år.

Till min stora förvåning har jag nu nästan hittat den ultimata äppelpajen, men den var inte alls sådan som jag trodde. Jag snubblade i misstag över receptet till karelsk äppelkaka. Jag har ingen aning om varför den är karelsk. Och mängden fyllning är väldigt väl tilltagen i det ursprungliga receptet. Jag har igen min vana trogen lite ändrat på det...

Pajbotten

• 100 g smör
• 3/4 dl socker
• 3 dl vetemjöl
• 1 ägg

Fyllning

• mandelmassa
• 2 dl gräddfil
• 200 g färskost
• 1 1/2 dl socker
• 2 ägg
• 1 dl grädde
• 1 tsk vaniljsocker
• syrliga äpplen

Rör smör och socker pösigt (eller rör ens ihop det, första gången använde jag smält smör). Blanda i vetemjölet och arbeta ihop till en deg. Knäck i ägget och arbeta igen degen slät. Smörj en hög form med 20cm i diameter och sätt ugnen på 175°C. Tryck ut degen med händerna i formen.

Skiva mandelmassan tunt i ett jämnt lager i bottnen. Blanda ihop till fyllningen, först gräddfil och färskost. Sedan socker ägg,  grädde och vaniljsocker. Rör fyllningen så att det inte blir kvar klumpar. Skala äpplena och klyfta i rätt tunt. Kör c. 1 1/2 minut i mikron så att det blir mjukare, det här kan du hoppa äver om du tror äpplena blir mjuka på en timme i ugnen. Häll fyllningen i pajformen och rada i äppelklyftorna tätt, tätt. Så tätt du bara får det och så att de nästan täcks helt av fyllningen.

Grädda i 60-75 min i 175 grader. Det är bättre om pajen står i lite för länge än för kort tid. Låt svalna, täck över med aluminiumfolie och låt stå svalt till nästa dag. Pajen skall INTE serveras varm! Strö över kanel lite innan serveringen.

Tricket är att få tag på riktiga matäpplen. Nu menar jag äpplen som är sura så att det ilar längsmed ryggraden när man äter dem. Det gäller ha kontakter till någon gammal tant med gamla äppelträd i sin trädgård...

Krusbärspaj - det god sura!

Här kommer en paj från semestern! Jag har alltid gillat krusbär, då när de är syrliga. Övermogna blir de lätt smaklösa och söta. Gröna gillar jag normalt bättre än röda. Nu ville sig ödet som så att vi köpte 1 1/2 liter röda krusbär på torget i Hangö. En stor del åts direkt som sådana och andra  fick samsas med gröt eller müsli.

Krusbärspaj i kvällssolen.

Men den lilla bagaren i mig har länge velat baka en krusbärspaj. Det stora problemet har visat sig vara hurdan paj man skall laga? Har du något bra recept? Sylt eller saft verkar nämligen vara vad folk gör av sina krusbär. Jag inspirerades lite av det här och det här, men bakade sen ändå något ganska annorlunda enligt eget huvud.

LCHF söt paj - går det?

Inspirerad av Micaela på bloggen Nickby rapporterar föresatte jag mig själv att ändra om den till att rymmas innanför LCHF-ramar. En kvick analys gav vid handen att det antagligen är bottnen som är mest anti-LCHF, så jag bestämde mig för att göra en botten utan vetemjöl. Och fick den samtidigt glutenfri! För fyllningen valde jag lime istället för citron, med hopp om att den inte skulle vara riktigt lika sur eftersom jag minskat på mängden socker i fyllningen.

LCHF söt paj med lime. (Notera dock det inte var en så kulinariskt lyckad idé dekorera med lime).

"Referenspaj" enligt originalrecept, icke LCHF, i wappenanda. Den fick dock lite väl mycket värme ovanifrån.

Äppelefterrätt - nästintill världens enklaste

(Beklagar att jag varit frånvarande en längre tid. Det har varit en hektisk höst och vi har haft lite väl mycket motgångar i köket. Mera om det senare.)

Det här är en efterrätt som vi i min barndom ofta om hösten åt hemma. Busenkelt, svårt att misslyckas med och fruktansvärt gott! Min fru har lite sorgset tittat och doftat på när jag lagat den här, hon kör LCHF just nu.

Serveringsförslag. Äpplena i bakgrunden är med bara för färgens skull, de är inte matäpplen.

Vaniljpaj med jordgubbar - önskat ur kokbok

Jag verkar vara ungefär två veckor efter med mina blogginlägg. Försök ni också leva med det. ;-)

När vi funderade på kaka åt lillebror så råkade han i Vår kokbok (vår ser annorlunda ut och är från 2001) få syn på en bild av en jordgubbspaj med vaniljkräm. Jag antog utmaningen. Jag har aldrig (nåja, ytterst få gånger) gjort vaniljfyllning eller -kräm själv. Ingen som jag någonsin varit speciellt nöjd med. Dessutom skulle den här ha sockerglacering. Så det var lite spännande...

Bör övas. Både som konditor och fotograf...

Rulla, rulla liten örfil... - kanelbullar med proffsrecept

Jag inser det här inlägget blev lite väl långt. Som sammanfattning kan man säga det här blir mycket goda bullar med en proffsig och lättarbetad deg.

Äter du bulla eller bulle? Heter det bullebak eller bullabak? Ganska många, däribland jag, säger fel... Enklast är nog att vara finlandssvensk och hålla sig till örfilar. ;-)

Jag har varit sugen på örfilar en längre tid. Bröd och bullar är något som jag aldrig varit speciellt bra på, jag har liksom ingen koll på hur degen riktigt skall kännas... Jag följer med Pain de Martin och skall nån gång igen försöka mig på surdeg. Nu blev det hans "snabba" bra bullar med ett recept Martin fått av Rute stenugnsbageris bagare. Det där med fördeg lät ju lagom matsexigt för mig. :-) Eftersom jag har tummen mitt i bullhanden så gjorde jag ganska precis enligt Martins recept.

Jag kan ännu nästan använda vår gamla pocketkamera, men är
lycklig vi har en systemkamera...

Brödostpaj med lingon - ganska Finland

Länge trodde jag brödost var en finländsk specialitet, men liknande finns över hela världen... Jag har bland annat lagat indiskinspirerad tomatsås med brödost, rätt lyckat. Inspirerad till det blev jag av en liknande rätt på en pakistansk restaurang i Esbo.

Traditionellt (väl) äter man i Finland brödost med hjortronsylt. Vissa föredrar osten den kall, andra varm. Och sen finns det ännu de som äter den med mjölk. Men ganska sällan ser man brödosten ingå i recept. Här är dock ett, en paj i kombination med lingon, färskost, kardemumma och vanilj.

Brödostpaj med lingon.

Det här är ett lätt modifierat recept ur Juusto - syö, nauti ja elä! (ungefär: Ost - ät, njut och lev!) utgiven av Valio 1996. Den här var länge vår favoritpaj, vilket våra gäster fick erfara. :-)

Rabarberpaj med vitchokladtäcke - en gammal favorit...

Ibland glömmer man bort sina gamla favoriter. Sorgligt men sant. Men när jag hittade rabarber i frysen så tändes en liten lampa. Receptet är anpassat från en aprikospaj med vitchokladtäcke ur Det goda söta av Stefan Holmström.

Rabarberpaj med vitchokladtäcke.

Runebergstårta - butikens bra, men hemma bäst...

Säsongen för runegergstårta börjar jag vänta på strax efter nyår. I många år funderade jag på att börja laga, sen lagade jag en gång enligt ett recept från HBL (här är ett annat recept ur HBL) innan jag för ett par år sedan stötte på ett i Volt. Marthorna har också ett recept. Fredrikas recept lär ska ha varit olikt dagens. Så ingen har väl rätt mera? Här är ännu den tråkiga sanningen om runebergstårtor. Jag har min vana trogen lätt modifierat receptet ur Volt...

Runebergsdagen i år i ära så införskaffade jag äntligen runebergstårtsformar. Jag hade faktiskt tänkt mig nån sorts muffinsformar (eller cupcakes skall man väl säga nuförtiden?). Men till min förvåning hade de "äkta" runebergsformar i silikon. Fast den riktiga puristen gräddar sina runebergstårtor i avkapade rörstumpar...

Svenskar som råkar surfa in och inte vet vad en runebergstårta är får tänka sig en kryddkaka som fuktas och garneras. Men litet bättre. :-) För ett par år sedan var det supertisdag här i Finland. Runebergsdagen (5.2) inträffade på fastlagstisdagen.

Copycat äppelpaj

Nån som slumpsurfat in hit kanske märkt att jag läser Ilvas blogg Lucullian Delights. Främst för de vackra bildernas skull, men också för att mycket låter så gott och så kan man drömma sig bort till Italien. Och nu kom jag mig äntligen för att pröva på något av henne. Jag bongade hennes päronhavrepaj med pinjenötter och prövade på en egen variant av den med äpple istället för päron.

Rika riddare

Vi var till lande på veckoslutet och då brukar det ofta bli lite enklare mat, man har ju inte tid att stå i köket och försöker man sig på något avancerat så fattas det ändå nåt... Nu hade min Quinna bestämt att det skulle bli rika riddare. Dessutom ville familjen bada bastu. Jag tänkte att vi kan ju blanda könsrollerna lite och föreslog att hon skulle värma bastun och han skulle laga riddarna. Close, but no cigarr (som det hette i ett gammalt PC-spel jag glömt namnet på). Min fru höll elden vid liv medan jag lagade riddarna...