Dåligt samvete...

Tyckte jag skrev lite väl negativt om LCHF, så jag fick dåligt samvete. Nääh, inte på riktigt. :-) Men råkade slumpsurfa in på Fuldruts blogg. Den här killen har då tappat c. 60kg på knappa två år med LCHF / NCHF diet. Han har beräknat han behöver 2100kcal/dag, men äter ofta bara hälften av det och påstår sig inte vara hungrig.

Nåja, det jag fastnade för i hans blogg var att han testat mäta blodsockervärden efter en normal måltid och efter en Ben&Jerry's glass. Vad jag fascinerades där av var att han var hungrigare två timmar efter att han ätit glassen än innan och då var hans blodsocker ännu "högt". Något annat intressant var att det är rätt mycket fett i glassen, men  mängden kolhydrater är ändå lägre än vad Svenska livsmedelsverket rekommenderar...

Hans inlägg om kalorimodellen är också läsvärt.

(Bilden lånad från fuldruts blogg)

LCHF evangelista - till hälften...

Jag råkade bonga att doktor Dahlqvist skulle komma och föreläsa för Marthorna. Och Degerby låg så lämpligt på vägen till lande. Min fru blev ju eld och lågor, såpass mycket att hon först nånstans halvvägs till Degerby insåg att jag också hade tänkt lyssna på doktorn. Mera än att lyssna blev det ju inte sen för min del, närmare än att se doktor Dahlqvists händer kom jag aldrig, resten gick i barnvaktandets tecken. ;-)

(Och den som anser att LCHF är saliggörande och blir upprörd av kritik kan läsa ända till slutet innan den blir upprörd...)

Gourmet middag - kockar med marthorna

Vi är sex modiga män som har en egen marthakrets. I marthorna är vi män lindrigt sagt i minoritet... :-)
Vi var duktiga i somras vid Kuluturen vid ån i Esbo och belönade oss nu med att kocka tillsammans på Helsingin kulinaarinen instituutti (Helsingfors kulinariska institut). Jag kan väl inte säga så mycket annat än att det var en upplevelse...

Lammfilé inlindad i bacon med rödvinsås och potatistimbal.

Det visade sig att vi var åtta ypperliga amatörkockar som med lite hjälp lyckades (i mitt tycke) alldeles fenomenalt. Utan att ljuga speciellt mycket så var det här nog bättre än vad man får på en lite bättre restaurang. Riktigt Michelinstjärna vågar jag inte dela ut, fastän vi hade Unga kockars världsmästare modell 2005 (Arto Rastas) och en ypperlig martha (Charlotta 'Lotta' Stude) som tog varsamt hand om oss. Cirka 4 1/2 timme hade vi tid att kocka och äta och inte blev det tid över.

Indisk mjölmott - en ovälkommen gäst...

Det har inte blivit så mycket bloggat i höst. Orsaken var en tråkig inkräktare vi hittade när vi kom tillbaks från semestern. Under två veckor på stugan hade Indisk mjölmott (lat. Plodia interpunctella, fi. Keittiökoisa / Intian jauhokoisa) bestämt sig för att det var bra att bo hos oss. Flera tiotals mott fladdrade omkring i lägenheten och ett hundratals larver var på upptäcktsfärd i våra köksskåp. Värst var det i påsen med hirs, där var det nästan mera larver än hirs...

Indisk mjölmott. Ganska lik kvarnmott. Det spelar ingen roll vilkendera man har, förutom att den ena har en längre livscykel...

Bakpappa sa med kraft: Vi dricker hädanefter (rabarber)saft!

Jag trodde rabarbern använts i evigheter i Norden, men så är inte fallet. I matlagningen kom den först med på 1800-talet, när socker blev billigare. Kommersiellt höll odlandet av rabarber tydligen på att falla bort, men odlas nu igen aktivare i Sverige. På Färöarna har jag själv sett rabarberodlingar, det såg ganska maffigt ut och fick mig att bli ganska sugen...

Jag har alltid trott det är oxalsyran som ger rabarbern dess sura smak, men det är tydligen äppelsyra. Här kan du läsa om det och lite annat matnyttigt.Och det ordnas rabarberfestival i Sverige. Finelli har uppgifter för nån rabarber.

Koncentrerad rabarbersaft

Skördetider och torkning

En bråkdel svamp med det värsta jobbet kvar, rensandet...

Vi har varit på stugan och plockat rätt mycket svamp den här hösten. Kantareller brukar det alltid finnas, men nu har det också varit bra med soppar i år. Och nästan inga maskar i dem! Det är också första gången vi hittat Karl-Johan på vår tomt.

Ett antal soppar...

Kantarellerna brukar vi förvälla och sedan frysa in. Min fru köpte en tork i höst och den har varit i flitig användning. En ansenlig del av sopparna har torkats. Nu väntar jag bara på tarttkantarellerna, för dem borde det också gå att torka!

Nu är det möjligtvis min fru som tagit bilden, men hon får bjuda på det. :-)

En kär släkting till oss erbjöd oss matäpplen och jag var ju eld och lågor! Det är nästintill hopplöst att få tag på goda matäpplen i butiken. Så vi kom hem med c. 40 kg äpplen. Så nu har det syltats och torkats här. "Sylten" har vi inte sockrat, utan bara direkt frusit in. De torkade äpplena är nytt för i år och jag tycker ännu det är lite spännande att torka saker. Och barnen tycker också det är spännande att få rada och sätta i torken. :-) Min kära hustru har dessutom torkat örter och även banan. Banan var nog alldeles för sött för mig, men barnen gillade det.

Första satsen jag lagade åt barnen upp, så de här har min fru torkat.

Äppelefterrätt - nästintill världens enklaste

(Beklagar att jag varit frånvarande en längre tid. Det har varit en hektisk höst och vi har haft lite väl mycket motgångar i köket. Mera om det senare.)

Det här är en efterrätt som vi i min barndom ofta om hösten åt hemma. Busenkelt, svårt att misslyckas med och fruktansvärt gott! Min fru har lite sorgset tittat och doftat på när jag lagat den här, hon kör LCHF just nu.

Serveringsförslag. Äpplena i bakgrunden är med bara för färgens skull, de är inte matäpplen.