Rulla, rulla liten örfil... - kanelbullar med proffsrecept

Jag inser det här inlägget blev lite väl långt. Som sammanfattning kan man säga det här blir mycket goda bullar med en proffsig och lättarbetad deg.

Äter du bulla eller bulle? Heter det bullebak eller bullabak? Ganska många, däribland jag, säger fel... Enklast är nog att vara finlandssvensk och hålla sig till örfilar. ;-)

Jag har varit sugen på örfilar en längre tid. Bröd och bullar är något som jag aldrig varit speciellt bra på, jag har liksom ingen koll på hur degen riktigt skall kännas... Jag följer med Pain de Martin och skall nån gång igen försöka mig på surdeg. Nu blev det hans "snabba" bra bullar med ett recept Martin fått av Rute stenugnsbageris bagare. Det där med fördeg lät ju lagom matsexigt för mig. :-) Eftersom jag har tummen mitt i bullhanden så gjorde jag ganska precis enligt Martins recept.

Jag kan ännu nästan använda vår gamla pocketkamera, men är
lycklig vi har en systemkamera...

Fördeg

• 250 g vatten
• 270 g röd mjölk (3%)
• 50 g jäst
• 600 g mjöl (jag hade Rainbows Ekologiska vetemjöl)

Deg

• 400 g vetemjöl
• 4 tsk (12 g?) kardemumma
• 1 tsk salt
• 200 g smör
• 200 g socker

Fyllning

• 200 g rumsvarmt smör
• 200 g strösocker
• 3 tsk (10 g?) vaniljsocker
• 8 tsk (20 g?) kanel 
• 4-5 tsk (10 g?) kardemumma
• Mandelmassa 

Före fördegens jäsning

Jag missade lite med måttandet (mjölken) vid fördegen och räknade sen ännu fel.  Så jag satt i misstag 600g istället för 500g mjöl i degen. Av jästen hade jag dessutom lånat en knivsudd till mjöden. Jag blandade ihop fördegen till en slät smet och lät stå under duk dryga 2 timmar. Det visade sig att den sen såg ut precis som Martins fördeg. Hoppingivande!

Efter fördegens jäsning

Blanda sedan ned resten av degen i fördegen. Smöret i bitar, inte smultet. Martin hade 12 g kardemumma och 8 g salt. Vår köksvåg var inte alls medgörlig med små mängder, så jag uppskattade i teskedar istället. Jag vet inte om Martin har salt i smöret, men jag minskade lite på saltmängden för att mitt smör var färdigt (normal)salt. Sen har jag haft sönder locket till vår köksmaskin, så jag körde med elvisp och degkrokar i c. 15-20 min. Här var det bra att ha hjälp av pojkarna som gärna vispade. :-) Låt sedan degen jäsa. Jag ställde vår deg på (i april ännu svala) balkongen under en bakduk. Där fick den stå i 5 timmar och hade då jäst upp till  2 -3 gånger sin ursprungliga storlek. Jag kände försiktigt på degen och den hade en trevlig "studs". Hoppingivande!

Woohoo!

Jag hade tidigare blandat ihop till Martins fyllning. Blanda helt enkelt ihop allting utom mandelmassan. Smaka av, smakar det inte starkt så skall du sätta i mera kryddor!

och degen verkar dessutom riktigt bakvänlig! :-P

Jag mjölade på bakbordet och tog degen ur bunken. Degen verkade vara precis lagom. Hoppingivande! Jag delade degen i fyra delar. Den första fjärdedelen gjorde jag Martins snurror av. Det verkade gå förvånansvärt enkelt!


Av den andra 1/4 av degen gjorde jag  traditionella örfilar med Martins fyllning och av den tredje 1/4 gjorde jag örfilar på kant med Martins fyllning och mandelmassa. Och sista 1/4 av degen fick åka tillbaks ut på balkongen, ifall att pojkarna skulle få för sig att också de skall baka...

Här breder jag på ett alldeles för tjockt lager fyllning...

Sedan fick bullarna jäsa under duk i en knapp 1 1/2 timme. Bullarna gräddades i 225 grader i 10-15 min, de traditionella örfilarna med aluminiumfolie ovanpå en stund så att de skulle hinna gräddas lite längre utan att bli brända. Men när jag tog snurrorna ur ugnen så insåg jag att jag brett på alldeles för tjockt med fyllningen och den hade runnit ur. Vilket också märktes i.o.m. att fyllningen bara räckte till c. 3/4 av degen...

Besvikelsen var stor när jag tog ut dem ur ugnen...

Första plåten, på bilden ovan, var som nygräddade lite degiga inuti. Men min bättre hälft åt just en, ett dygn efter baket, och tyckte hon aldrig ätit godare bulle... Jag måste väl pröva en själv också. :-) Hmm... Det här är antagligen den bästa dagen-efter-bullen jag nånsin ätit...

Sådär som lite efterklok så tycker jag nog ännu bäst om den traditionella modellen av örfilar, men med mandelmassa! Martins fyllning fungerade rätt bra, den får dock gärna vara lite varmare än rumsvarm och så skall man breda ut den väldigt tunt, annars tappar speciellt snurrorna formen och fyllningen rinner ur, som man ser på bilden. Fyllningen, som runnit ur på bilden, är inte bränd utan bara rik på kryddor. Den är ganska god att äta den också. :-) Sen gör jag alltid felet att göra för stora bullar, jag förstår aldrig hur mycket de jäser... Vackra blev mina bullar inte, men nog goda.

Speciellt fort går det inte att baka med det här receptet. Man for nog räkna med minst 4 timmar, för mig gick det väl omkring 11 timmar från start till slut, varav 8 1/2 var bara jäsning. Allting tar ungefär dubbelt så länge än vad man tror när man inte har tid... Men största delen av tiden sköter ju degen sig själv. Det största positiva, förutom att bullarna var mycket goda, var nog att degen var mycket lätt att jobba med i varje skede, jag förstår bra att bagerier väljer jobba med en deg av denna typ!

Om du, mot förmodan, orkat läsa ända hit och ännu råkar ha ett (lätt) recept  på hur man gör en vaniljfyllning så får du gärna lämna en kommentar!

Angående bulla vs bulle så heter det bulle. Bulla är en påvlig kungörelse. Månne det är främst finlandssvenskar som får det fel för att det heter pulla på finska? Och så heter det bullbak...