Norgehistorier - Del 1: När man kombinerar smak och utsikt

Jag var till Norge på ett seminarium förra helgen. Tack vare en lånad bil kunde jag fara på lite äventyr på vägen tillbaka mot Oslo. Mina intressen förde mig till Filtvet, var jag fotade en fyr, för att sedan överraskas av en våldsam hunger. Det senare kan dock ha något att göra med att mitt fotande tenderar ta sin tid...

Filtvet fyr i mars.

Granne till fyren råkade vara den karibiskinspirerad Villa Malla. Lite anade jag först oråd när det vid dörren enbart fanns två priser, ett för lunch och ett för middag. Och priserna var i klassen av tre rätters meny på en lagombra Helsingforsrestaurang. Fast i Norge kostar allt lite mera... Valet mellan fyrutsikt och att hungrig jaga pølse längsmed landsvägen var nu sedan inte sist och slutligen så svårt.

Det visade sig att Villa Malla serverar en lättare buffé till lunch och en mångsidigare buffé till middag. Det blev middag för min del eftersom klockan var över fyra.

Förrättsbordet och den öppna spisen
i bakgrunden till vänster.

Förrättsbordet var lite av ett mecka för en som följer LCHF, med bl.a. grönsaker från ovan jord, feta såser och ost. I mitt tycke var förrättsbordet väldigt långt sydeuropa inspirerat. Efter att ha ätit ganska kolhydratrik mat de senaste dagarna var det en riktig fröjd för mig att äta här. Förrättsbordet bestod av c. 20-30 skålar ur vilka man själv fick komponera ihop det man ville ha. Jag gillade valet de hade gjort att servera enkla klara komponenter. Det var inget komplicerat, men det mesta smakade som om de på stället gjort det från grunden av ypperliga råvaror!

Smörfisk (Escular) nederst och aioli (inte potatismos) till vänster.

Varmrätterna var betydligt färre och dem fick man plocka åt sig vid den öppna brasan, vilket jag tyckte var en trevlig touch. Köttet var för mig en liten besvikelse, det var överstekt för min smak men ändå ganska gott. Krabban och fisken var däremot riktigt goda. Smörfisken (Escular) var en ny bekantskap för mig. En riktigt god sådan dock, men till min besvikelse läser jag den importeras fryst.

Efterrätten var sedan närmast ostar och frukt från förrättsbordet. Jag hade kanske önskat mig något lite speciellare där. Speciellt eftersom jag redan till förrätten tullat på ostarna... Dock hade jag nog antagligen inte orkat med så mycket mera, jag hade tagit för mig  av förrättsbordet såpass väl att jag blev hungrig på riktig mat först nästan ett dygn senare... På sina hemsidor dyker det dock upp bilder på mera bakverk.

Största behållningen av middagen fickjag nog av att allt var vällagat och av att råvarorna verkade vara utvalda med omsorg.

Lokalbefolkningen i bordet invid kunde berätta de var riktigt nöjda med den några år gamla nya ägaren. Och stället lär ska vara populärt bland Oslogräddan, som kommer med helikopter... Fast när de har privattillställning känner sig är lokalbefolkningen lite utanför. Den traditionella träbåtsseglatsen verkar sedan få alla åskådare att samsas tillsammans, oberoende av varifrån de kommer.

Hur de får det att gå runt vintertid förstår jag inte riktigt. De har knappast jätte många lunchgäster en kall januaridag... Jag undrar om de hade ens tio middagsgäster förutom mig medan jag åt. Men det är väl som med mycket annat, sommaren är det som hämtar klirr i kassan.

Bildkälla: Interiör- och bryggbilden lånade från Villa Mallas webbsidor, de andra tagna av mig.