Receptbefriad mat - Chili con carne

Jag vet inte riktigt vad det hänt med det här året. Min tid för mat verkar vara helt försvunnen. :-( Ett halvhjärtat försök att byta operativsystem leder dessutom till att bilderna alltid är på fel ställe... Men här är nu ett inlägg för den läsaren som försiktigt påpekade det är en tid sedan julen...

Det har blivit mest vardagsmat, utan någon förnyelse, här hemma det här året. Och surdegsbröd. Jag har ett bröd som är tacksamt ur den synvinkeln att det inte är speciellt känsligt för ruckningar i tidtabellen, bara det får vila tillräckligt länge. Ett par andra bröd jag prövat på har inte alls blivit speciellt bra, oftast antagligen för att jag inte haft tid för följa receptets tidtabell. Dessutom känns det som om vi turats om att vara sjuka, så det har mera blivit en frågan om att överleva vardagen...

Min Chili con carne tappade på nåt sätt färger vid överföringen,
ni får låtsas den är färgrannare!

Igår blev det sen vardagsmat, chili con carne, åt barnen. Eller egentligen blev det carne sin chili, för barnen vägrar äta stark mat... Jag hade förberett mig tidigare med att köpa bönor på burk, så allt som behövdes var malet kött från butiken. Recepfriheten består i att man tar ett paket av varje och till sist kryddar enligt smak.

Chili con carne

• 400g malet kött
• lök
• en klyfta vitlök
• en burk tomatpuré
• vita bönor i tomatsås
• kidneybönor i saltlag
• svarta bönor i saltlag
• kryddor

Stek köttet, hacka löken och stek med köttet, tillsätt tomatpurén när köttet stekts färdigt. Tomatpurén ger bättre smak om man låter den "stekas" lite. Krydda med t.ex. paprika, svartpeppar och chili enligt smak. Häll på alla bönorna, de i saltlag kan med fördel rinna av lite först. Låt det hela koka in en god stund, smaka sedan av och tillsätt de kryddor som saknas. Fundera om det behövs lite socker. För en lite extra twist och färg kan man sätta till en matsked kakao (100%, inte O'boy). Till det här serverades ris och en lätt sallad.

Pappa fick sen extra pepperoni (till min förskräckelse hade vi ingen jalopeño) och chilisås (som är helt för stark, den kommer att räcka i generationer!).

Dessutom serverades det fiskpinnar för att pappa skulle få matro, så nu har jag lunch (inte fiskpinnarna) till jobbet också...