Bakpappa sa med kraft: Vi dricker hädanefter (rabarber)saft!

Jag trodde rabarbern använts i evigheter i Norden, men så är inte fallet. I matlagningen kom den först med på 1800-talet, när socker blev billigare. Kommersiellt höll odlandet av rabarber tydligen på att falla bort, men odlas nu igen aktivare i Sverige. På Färöarna har jag själv sett rabarberodlingar, det såg ganska maffigt ut och fick mig att bli ganska sugen...

Jag har alltid trott det är oxalsyran som ger rabarbern dess sura smak, men det är tydligen äppelsyra. Här kan du läsa om det och lite annat matnyttigt.Och det ordnas rabarberfestival i Sverige. Finelli har uppgifter för nån rabarber.

Koncentrerad rabarbersaft

Skördetider och torkning

En bråkdel svamp med det värsta jobbet kvar, rensandet...

Vi har varit på stugan och plockat rätt mycket svamp den här hösten. Kantareller brukar det alltid finnas, men nu har det också varit bra med soppar i år. Och nästan inga maskar i dem! Det är också första gången vi hittat Karl-Johan på vår tomt.

Ett antal soppar...

Kantarellerna brukar vi förvälla och sedan frysa in. Min fru köpte en tork i höst och den har varit i flitig användning. En ansenlig del av sopparna har torkats. Nu väntar jag bara på tarttkantarellerna, för dem borde det också gå att torka!

Nu är det möjligtvis min fru som tagit bilden, men hon får bjuda på det. :-)

En kär släkting till oss erbjöd oss matäpplen och jag var ju eld och lågor! Det är nästintill hopplöst att få tag på goda matäpplen i butiken. Så vi kom hem med c. 40 kg äpplen. Så nu har det syltats och torkats här. "Sylten" har vi inte sockrat, utan bara direkt frusit in. De torkade äpplena är nytt för i år och jag tycker ännu det är lite spännande att torka saker. Och barnen tycker också det är spännande att få rada och sätta i torken. :-) Min kära hustru har dessutom torkat örter och även banan. Banan var nog alldeles för sött för mig, men barnen gillade det.

Första satsen jag lagade åt barnen upp, så de här har min fru torkat.

Äppelefterrätt - nästintill världens enklaste

(Beklagar att jag varit frånvarande en längre tid. Det har varit en hektisk höst och vi har haft lite väl mycket motgångar i köket. Mera om det senare.)

Det här är en efterrätt som vi i min barndom ofta om hösten åt hemma. Busenkelt, svårt att misslyckas med och fruktansvärt gott! Min fru har lite sorgset tittat och doftat på när jag lagat den här, hon kör LCHF just nu.

Serveringsförslag. Äpplena i bakgrunden är med bara för färgens skull, de är inte matäpplen.